Rummet var dunkelt upplyst, och luften mellan dem vibrerade av tyst förväntan. Hon stod nära, så nära att han kunde känna värmen från hennes hud,
Han stod vid sängens kant, med blicken tung av längtan. Hon låg där redan, insvept i skuggor och silke, med huden sträckt över lakan som
Det var varmt. Inte bara av sommarnatten utanför – utan av kropp, hud, ångande tystnad. Rummet saknade fönster. Bara en ensam glödlampa i taket kastade
Luften i vinkällaren var tung som sammet, mättad av ålder, jord och något annat – något rått, laddat, levande. Elisa kände hur väggen bakom henne